22. Una breve parada en Alta Gracia

Ett kort stopp, tänkte jag. Istället för att bara passera. Alta Gracia är ett litet samhälle ett par mil söder om Villa Carlos Paz. Ligger vackert vid foten av Sierra de la Cordoba, men inte speciellt intressant. Stan är egentligen bara känd för att det var här Ché Guevara växte upp.

Jag visste inte mycket om Ché Guevara, framförallt inte att han var argentinare. Det jag mest kommer ihåg av Ché Guevara var att grundskolans KFMLr:are och andra bokstavskombinationer på vänsterkanten, bar rockslagsmärken och t-shirts med Chés bild på. Det fanns också affischer att köpa med den där kända bilden av Ché Guevara i svart-vitt. Jag tror inte det finns någon på det här klotet som undgått den bilden, i ett eller annat sammanhang. Den affischen köpte inte jag. Jag var av ett annat slag. Var mer kulturellt intresserad. När jag var 14 år köpte jag istället en annan svart-vitt affisch. Den med en kille som sitter på en toalett, med byxorna nere vid knäna. En jätteaffisch för bara 15 kronor. Jag minns att morsan höll på att få slaget när hon såg den affischen första gången. Men herregud, sa jag. Det är ju Frank Zappa. Jag ansåg mig redan då ha god smak.

Tänkte mig ett kort besök. Mest för att ha varit där. Men blev kvar i Ché Guevaras gamla barndomshem i över två timmar. Hans hem är numera ett litet, prydligt och trevligt museum. Det ligger bland alla andra vackra övremedelklass hem i en backe, en bit från centrala Alta Gracia. Oerhört vackra omgivningar. Måste ha varit ett bra ställe att växa upp i. Hur kan detta underbara ställe varit grogrund för en revolutionär, tänkte jag. Jag klev runt i den lilla villan och blev allt mer fascinerad av den mannen. Imponerad av hans ledarskapsförmåga, känsla för empati och benhårda rättvisepatos. Hade han levt i en annan tid hade han säkert utfört stordåd av ett helt annat slag. Utan vapen och revolutionsromantikens röda fana.

Ernesto som han egentlige hette, blir Ché enligt argentinarnas sätt att göra om till smeknamn, föddes i Rosario 1928. Sina första levnadsår bodde han i Buenos Aries. Ché föddes med bronkitproblem som snart utvecklades till mycket allvarlig astma. På läkares inrådan flyttade därför familjen 1932 till Alta Gracia. Förhoppningen var att den rena och torra bergsluften skulle få Ché Guevara att tillfriskna, eller åtminstone kunna leva ett mer normalt liv. Han var framgångsrik i skolan och mycket idrottsintresserad. Tränade simning i smyg, eftersom inte föräldrarna tillät det, var mycket duktig i tennis, var med i skolans rugbylag. Ett av hans huvudintressen var golf. Det påstås att han många år senare införde golfsporten till revolutionens Kuba. Intressant kuriosa tycker jag. Trots föräldrarnas strävan att alltid umgås med rätt människor i rätt samhällsklass, så skaffade sig Ché redan som barn vänner från alla samhällsklasser. Han utbildade sig till läkare, men om jag förstod rätt, så verkade han aldrig som sådan.

Ché och jag har faktiskt en del gemensamt. Han tyckte om att cykla. När han var 20 år gav han sig iväg på en 300 mil lång cykeltur runt om i Argentina. Jag har sett cykeln. En häftig sak med bockstyre och hjälpmotor.
Ett år senare gav han sig iväg på en ny resa. Denna gång på motorcykel. Runt om i hela Syd- och Centralamerika. Det var under denna resa han på allvar fick upp ögonen på den fattigdom och de orättvisor som härskade i Latinamerika. Anteckningarna från denna resa blev sedan underlag till en bok, The Motorcycle Diaries, och senare en film med samma namn. Detta hade jag heller ingen aning om.

Någon resa senare hamnade han i Mexico, där han träffade Fidel Castro och några andra exilkubaner. Tillsammans seglade de iväg till Kuba, där de 1959 störtade diktatorn Fulgencio Batista. Ché fick hedersmedborgarskap på Kuba och innehöll att antal olika ministerposter i den kubanska regeringen. Blev så populär bland folket att han i många stycken överglänste Fidel Castro. Det där med byråkrati och att sitta med i en regering var dock inte Ché Guevaras grej. Han hopade av och gav sig in i konsultbranschen, som revolutionskonsult (tror jag man kan kalla det). Han for till Kongo för att försöka få igång en revolution där. Han försökte även i Argentina och slutligen i Bolivia, där han 1967 sköts ihjäl.

Idag är Ché Guevara förmodligen mindre känd för sina skrifter och välformulerade tal, än för det där svart-vita fotografiet som fortfarande pryder t-shirts och annat. Fotografiet har till och med använts av Smirnoff för att marknadsföra vodka, och i slutet av 90-talet använde Taco Bell bilden i sin reklam. Fotografiet togs av den kubanske fotojournalisten Alberto Diaz Guitierrez, kallad Albert Korda.

Det var vid den ceremoni 1960 där man, med pompa och ståt, tog farväl av de 136 kubaner som försvunnit under en attack, orkestrerad av CIA, som fotografiet knäpptes.
Ché sitter tillsammans med övriga kubanska regeringsmedlemmar uppe på en scen, när han sträcker sig ut över kanten för att se på folkmassan. Under bråkdelen av någon sekund försvinner Chés blick ut i horisonten. Och det är i det ögonblicket bilden tas.

Fotografiet hängde sedan i Kordas hem, när den italienske kommunistiska tidningsredaktören Feltirelli, flera år senare, får se bilden och ber att få publicera den. Från den stunden blev Kordas fotografi en av de mest kända och reproducerade bilderna i världen.

Jag är glad att jag stannade till i Alta Gracia. Det är alltid kul att lära något nytt.