13. Cerca de la cima

Jag vaknade tidigt och ville lämna den gudsförgätna sovplatsen i Guardia Vieja så fort som möjligt. Dessutom visste jag att dagsetappen skulle bli mycket tuff. Det var idag, måndag den 3 november, jag skulle upp över passet och in i Argentina. Guardia Vieja ligger på 1700 meters höjd och nu började den riktigt branta stigningen till 3800 meter. Det var bara tre mil till toppen, men det räckte. Sakta, knappt med styrfart, tog jag mig upp för backarna. Stannade ofta för att dricka vatten och hämta andan. Varje gång jag stannade var jag tvungen att ta på vindjackan för att inte frysa i den starka vinden. En stund efter ett sådant stopp råkade jag snegla bakåt och såg att min högra packväska var öppen. Med hjärtat i halsgropen insåg jag att det var där min jacka borde stoppats ner, men hade jag verkligen gjort det efter senaste stoppet. Nej, naturligtvis inte. Jag hade bara slängt jackan på pakethållaren, hoppat på cykeln och börjat trampa uppför igen. I jackan lag kreditkort och drygt 10 000 kronor i kontanter. Det var bara att vända och rulla neråt. Som tur var låg jackan vid vägkanten knappt en kilometer längre ner. Vilken tur - och så fruktansvärt klantigt.

Efter ett tag såg jag skylten "Cobertizo 1", och jag hoppades dom hade en liten rastplats med något att dricka i den byn. Den där byn kom aldrig. När jag efter ytterligare några kilometer såg "Cobertizo 2" förstod jag vad dom menade, På flera ställen längs vägen hade dom byggt numrerade skydd över vägen. Förmodligen skydd mot snö och sten. Dessa små "tunnlar" var alldeles för smala för att jag skulle våga mig in i dom. Jag fick istället ta vägen vid sidan om, över snö, lera och sten.

Efter ett par timmar var jag äntligen framme vid dom berömda 29 hårnålskurvorna. Det gick fruktansvärt långsamt. Jag klarade knappt hålla styrfart. Gick istället bitvis. Det var faktiskt mindre ansträngande att leda cykeln upp för backarna. Jag var ändå nära toppen nu. En skön känsla.